Felringning en tidig morgon

– Hallå?

Mobiltelefonen brusar, hackar. Någonstans finns det ingen täckning.

– Det är… sson.. kan.. där?

– Ursäkta?

– Det Magnus Karlsson.

Det är möjligt att det svaret i något annat sammanhang, i en annan tid, i ett annat universum skulle kunna varit nog. Inte nu. Jag hade ingen aning. Ett ”ursäkta?” med en tydlig underton av ”vem fan är du” hade inte räckt. Jag var tvungen att förtydliga mig.

På ett telefonkonversationsmässigt sätt såklart. Men ändå.

– Ja?

Kanske lite simpelt som tydliggörande uppmaning. Men det fungerar i telefonsammanhang. Möjligtvis fungerar det i den riktiga, fysiska, världen också. Men inget fungerar så bra som ett utdraget, undrande ”ja…..” i telefonen.

– Eh, ja alltså det är Magnus. Sara. Jag söker Sara.

Ah! Ett misstag, en felringning. Det händer. Folk ringer fel hela tiden. Inget ovanligt med det. Inte konstigt alls, nästan trevligt faktiskt. Felringningar är lite av telefonvärldens krogmingel. Eller, krogmingel… det kanske är att ta i. Man kanske bättre kan likna det med att krocka med någon på stan. ”Oj, ursäkta. Det var inte mening.”, ”Ingen fara”, ”Ha en bra dag” osv. Trevligt. Mänsklig kontakt utan förbehåll eller efterräkningar för den delen heller.

En felringning har sina tydliga regler, sina ramar. Man ringer fel, ber om ursäkt, får ett ”ingen fara” , lägger på och sedan är det inget mer med det. Enkelt, tydligt, bra.

– Jag är ledsen, men du har ringt fel nummer.

– Vad har du för nummer?

Okej. Nu börjar det uppenbarligen spåra ur. Det är du som ringt fel. Inte jag. Jag har mitt nummer och det är uppenbarligen inte det nummer som du skulle ha. Här finns ingen Sara. Här finns bara jag och det är inte mitt nummer, som du ringt, som leder till Sara. Allt du ska säga är ”Ursäkta” och jag ska säga ”Ingen fara” och allt ska vara överstökat. Men det är klart. Vem är jag att döma? Det finns säkert rimliga anledningar till att du, Magnus, vill kontrollera. Kanske jämföra nummer och lista ut vart felet ligger. Jag är ingen hemlig person. Jag finns på Eniro. Det är ingen hemlighet vilket nummer jag har. Ta mitt nummer. Inse att du ringt fel och lägg på. En lätt irriterad ton borde få dig att inse det.

– Va? Mitt nummer? Du har ringt 073-8423622. Okej?

– Nej.. eh.. Sara. Har du Saras nummer?

Nu har det dragit iväg. Det känns. Inga regler verkar gälla. Att man inte kan följa vanlig hederlig telefonvett, det är en sak. Uppenbar dumhet en annan. Det är dags att sätta ner foten.

– Du har ringt fel. Det finns ingen Sara här. Jag känner ingen Sara. Jag har inte hennes nummer.

– Sara? Sara från Jokkmokk? Kan du hennes nummer?

Fan. Det är en idiot. En apa. En trög, möjligtvis lätt utvecklingsstörd människoliknande varelse. Jag borde anat det från början. Genom telefonen anar jag plötsligt hans tomma blick, hans lätt fjuniga kinder. Det flottiga håret gömt under en sliten röd keps. En risig, grön Volvo från 1987 snett parkerad över gräsmattan framför huset, flankerad av minst tre skotrar.

– Du har ringt fel. Jag har inte hennes nummer. Du får fixa det själv.

Jag talar långsamt. Artikulerat. Stora munrörelser. Hur tydligt kan det bli?

– Jag har ingen telefonkatalog.

Det är över. Det finns inget mer att säga. Inga artiga fraser, subtila vinkar fungerar längre. En del människor förstår inte tonfall eller vanlig svenska.

– Inte jag heller.

Jag lägger på. Telefonen ringer inte mer. Efter ett tag känns det nästan lite tomt.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Somna om - det finns inget att se här

Kära läsare, har ni liksom jag nyligen stigit upp efter en skön natt, och med ett yrvaket grymtande gnuggat gruset ur ögonen, kan det oss emellan knappast råda någon tvekan om vilket stadium för en människa som är det mest naturliga och eftersträvansvärda. Jag talar givetvis om sömnen - ett tillstånd som vi tillsammans med alla däggdjur och fåglar, samt de flesta reptiler och fiskar, är beroende av för att överleva.

Det har under mänsklighetens historia framkommit mycket nonsens rörande vakenhetens dygder. Meningslösa ordstäv och ramsor i stil med “morgonstund har guld i mund” har i den breda massans medvetanden cementerat den vansinniga uppfattningen att det vakna tillståndet skulle vara överlägset det sovande. Ett faktum som effektivt tar död på denna idé är att en förkrossande majoritet av det senaste århundradets katastrofer, olyckor och allmänt elände världen över har åstadkommits av människor i vaket tillstånd. Däremot har än så länge inte ett enda krig startats av en sovande människa. Inte en lada har bränts ned, inte en bank har rånats och inte en enda skattekrona har förskingrats under den period en medborgare sover sin skönhetssömn. Det är så sant som det är sagt, att den som sover syndar icke.

För den mentala och fysiska hälsan har läkarvetenskapen länge framhållit sömnens undergörande verkan på en människa. Långa perioder utan sömn däremot bryter ner och gör illa. Randy Gardner slog som sjuttonåring världsrekord i att vara vaken - han gick år 1964 elva dygn utan att sova, och upplevde som ett följd av detta koncentrationssvårigheter, dåligt minne, paranoia och lätta hallucinationer. För egen del är mitt sovande jag och mitt vakna olika som natt och dag. När jag är vaken är jag sur och tvär, hytter med näven åt människor runt omkring mig och blänger missunsamt på mina vänner. Jag är också orolig och nervös - jag tänker på framtiden och undrar om den kommer bli bra. Om natten när jag sover är det helt annorlunda - jag är då ett lamm, oskuldsfull och medgörlig. Med ett leende på läpparna ligger jag där och har mig inga bekymmer alls i världen.

Vi gör alltså klokt i att i möjligaste mån ägna oss åt att sova. Bäst uttryckte kanske diktaren John Lennon det i en av sina sånger:
Please, don’t wake me, no, don’t shake me
Leave me where I am - I’m only sleeping

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag älskar min hund

Hej hej!

Första dagen på jobbet gick riktigt bra. Fick trevliga välkommanden och många kramar från härliga arbetkamrater. När jag började vid 10 så var det dags för lite utbildning under första delen utav dagen. Riktigt lärorikt och roligt. Fick endel tankeställare under dagen och en del saker att ta med mig i framtiden. Dagen handlade om bra service. Det är något vi i Sverige i allmänhet behöver bli bättre på.

När vi var klara var det dags för lunch. Var ett tag sedan jag fick mig en riktig donken lunch. Efter lunchen fortsatte arbetet och vid 19 var det dags att gå hem till Mattias.

När jag kom hem till Mattias var han på träning. Men jag möttes iaf utav en glad Thore. Så jag passade på att duscha honom och pröva hans nya tandborse jag köpte åt honom igår. Kan väl inte säga att han var helt nöjd med tandborstningen men jag fick iaf pröva en liten stund. Är ju en bra början. Så får nog göra lite varje kväll tills han inser att det är ganska mysigt att borsta tänderna.

En Thore som inte är helt glad över att Jenny kommer o blöter ner honom...

Dags att borsta tänderna...

En fin Thore visar upp sin rena päls för Husse när han kommer hem :)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Trött i fötterna

Jobbet idag gick jättebra. Under ruschen stod jag mycket ute i driven och tog beställningar med lilla minidator. Det är en portabel kassa som man går ut med under ruschen om det är kö för att ta beställningarna så snabbt som möjligt. Och jag är ju en liten teknikbög så jag älskar att få annvända den.
 
Resten av dagen stod jag i tvåan och tog beställningar i headset/ ta betalt. När jag slutade vid 19 satt jag kvar en stund med C och åt lite extra middag. Var så sugen på kött så det blev en rykande varm Mcfest.
 
Nu sitter jag hemma i soffan med Jocke. Är aldeless slut i fötter och ben. Skulle behöva en fotmassage. Och skulle säkert kunna övertala Jocke att massera mig. Men jag har sådan fotfobi så klarar inte av att någon tar på mina fötter.
 
Dagens fråga:
Vad tror ni är det mest sagda ordet på jobbet?
(Mina kära arbetskamrater får inte svara ;P)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hallå bloggen!

Detta är mitt första inlägg när jag testar bloggtjänsten Bloggo. Välkommen tillbaka för fler inlägg! :)

0 kommentarer | Skriv en kommentar